Moby Dick lever!


Så var det då dax att sjösätta skutan och i en svingande rörelse krossa champagnen mot den blänkande förstäven: ty det skall firas att skapelsen går av stapeln. Låt oss njuta av det ögonblick då hon långsamt glider ner i det blöta blå!

Det här är dag ett på en skvalpig resa, en omtumlande färd på ett strandlöst hav där inga andra referenser finns att finna än nuets koncentrerade entusiasm och vaksamheten på hur vindarna vänder. Det blir en lång resa förhoppningsvis - för den är nödvändig. En resa för att rena och upptäcka. En resa för att pröva mannamod, för att växa. Låt oss skänka vår tillit till de fyllda seglens kraft och styrkan i det tjärade mantåget; till solen, saltet och den friska vinden i ditt hår.

Och hur ligger kursen? Vi följer den mest gynsamma bogen, så klart, manifesterad i det galna infallet, det oväntade sidsprånget och i den upprymda, livsförhöjande tillfredställelsen som det innebär att vara på väg...

Och en sak till:

Ni kan kalla mig Bob.