I den bästa av världar...

Vid det här laget så känner de flesta till att 1900-talets två främsta totalitära ideologier - nazismen och kommunismen - har miljontals människoliv på sitt samvete. Vad nazismen åstadkom i avseende på industriellt mördande har ju till och med alla svenskar fått sig till livs i en statligt sanktionerad upplysningskampanj - Om detta måste ni berätta. I bakvattnet till denna kampanj följde också krav på att ett liknande initiativ behövdes för att kommunismens förbrytelser en gång för alla skulle klarläggas. Hittills har vi inte kommit dithän. Men å andra sidan så har de senaste åren bjudit på en riklig ström av historisk litteratur som på ett överväldigande sätt redovisat brottens karaktär och omfattning. Alla som vill kan nu säkert hitta ett verk som på ett informativt och lite småkittlande - för att inte säga underhållande sätt, redogör för vilka vansinniga idéer som helt vanliga män var villiga att mörda och gå i döden för.

DÅ på den gamla goda dåliga tiden vill säga...

För nu lever vi ju i den bästa av världar och har gjort så alltsedan tyskarnas ovillkoriga kapitulation, Stunde Null, i maj 1945. Att denna bästa av världar blev ännu bättre när också järnridån föll 1989 var bara grädde på moset. Äntligen var historien slut och vi kunde lugnt luta oss tillbaks i skinnfåtöljen. Vi behövde inte bekymra oss om forna tider mer eftersom liberalismen segrat och vad som nu gällde var att satsa på sig själv och förverkliga alla frihetens drömmar. Det som tidigare varit viktigt i omvärldsanalysen och för förståelsen för människan i historien, sambandet mellan orsak och verkan, var nu helt betydelselöst eftersom tillvaron var reducerad till ett enda stort Nu.

Intresset för historien var på sin höjd ett dåligt samvete i form av en icke läst populärhistorisk biografi om Stalin.

Men en mörk höstkväll, när en avlägsen föreställning nådde dig om vad en typisk Bokläsarkväll faktiskt är, kunde du inte motstå frestelsen att dra fram den lätt dammiga biografin för att över en kopp te finna just de där avsnitten som på ett närmast sensationellt, spektakulärt och smått rysligt sätt skildrade Den Personifierade Ondskan.

Utan tvekan en demon. Skönt att den är borta.

Det var tyst i rummet när du somnade den kvällen. De sista tankarna som sköt genom huvudet handlade bestämt om mångfalden, valfriheten och det välsignelsebringande beslut som lett till att bokmomsen sänkts. Men hade du lyssnat riktigt noga den kvällen, så hade du kanske också hört, precis innan du somnade, de tysta skriken från miljontals människor som alla fallit offer för liberalismens och demokratins främste försvarare, USA.

Den fulla konsekvensen av detta lands utrikespolitik är tyvärr något som aldrig riktigt diskuterats i förutsättningslösa historiska termer. Än mindre fått en genomgripande belysning. DET vore kanske ett projekt att stödja. God litteratur finns emellertid: Som Howard Zinns Det amerikanska folkets historia. En ögonöppnare och perspektivvändare som rekommenderas till alla intresserade.

Vill man riktigt diskvalificera sig, undergräva sin egen akademiska och intellektuella trovärdighet, så skall man göra jämförelser med de två totalitära 1900-tals ideologierna. Så naturligtvis gör jag inte det. Men faktum kvarstår: Mellan 1945 och 2005 så har mellan 10 000 000 och 17 000 000 mäniskor dödats i konflikter som USA initierat eller på något sätt varit inblandat i. Det är en helvetes massa människor.

Den amerikanska krigsmaskinen rymmer tydligen ganska många kålsupare den med...

Låter otroligt? Klicka på rubriken så får du alla fakta.

Den tyske filosofen Nietzsche sa någon gång att "vilken skada det onda än må göra: skadan av det goda är den skadligaste skadan!"

Jo, så är det nog.

Andra bloggar om: USA, Politik, Kultur, http://intressant.se/intressant