Norra Älvstranden

Norra älvstranden är ett bostadsområde i Göteborg som funnits i sisådär 25 år nu. Utmärkande för området är dess exklusiva läge och moderna arkitektur. Det byggs fortfarande - mer än nånsin, faktiskt. De senaste åren har det färdigställts nya områden i öster och området längst i väster utgörs just nu av en stor byggarbetsplats. Kanske finns det ytterliggare plats för nybyggnationer längst in i öst vad tiden lider - mellan frihamnen och Lindholmen. I annat fall torde man redan nu kunna göra sig en bild av hur det kommer att se ut när allt är klart.

Det är egentligen ett väldigt vackert område. Man kan om man vill följa en promenad som löper alldeles längs vattnet i säkert en 5-6 km. Det är en rogivande erfarenhet som jag gjort många gånger njutandes av solen i söder och det storslagna hamninloppet med Älvsborgsbron som en port mot väster. Närheten till vattnet betyder också något extra för mig: de salta dofterna är förknippade med barndom och en slags naturens oskuld och när jag dröjer kvar blicken vid älvens mynning fylls jag av en tanke på obegränsad frihet och framtida projekt på öppna hav. Man stärks. Arkitekturen är också intagande och till viss grad imponerande - även om man mer får en känsla av att det välordnade moderna har fått mer gehör än det storslaget spektakulära. Säker svensk smak således. Lite vassare blir det väl i det senast byggda - fattas bara annat. Men vi kommer aldrig närmare kontinentens djärvare arkitektoniska lösningar än ett tyskt turistgetto vid östersjökusten.

För det är någonting som fortfarande fattas. Det har fram till nu funnits en slags inbyggd ödslighet i hela området som har varit väldigt lätt att konstatera: Under många år såg man inte en själ under söndagspromenaderna. Det var som om man släppt en neutronbomb. Inte ett liv. Spöklikt. De senaste åren har det blivit lite bättre åtminstone på sommarhalvåret. Men en del av tillströmningen då får nog tillskrivas turister.

Det skall bli intressant att se vad som händer med det sociala livet när det sista området i väster färdigställts. Då kommer det onekligen bo en massa människor på en liten yta. Kommer det fortfarande att vara lika ödsligt då? Risken finns eftersom de gemensamma mötesplatserna är förvånansvärt få. Det är som om man nästan bortsett från detta i stadsplaneringen. Det finns ett torg med några kaféer och en restaurang - som i och för sig verkar vara välbesökta. Men det råder ändå ganska begränsade möjligheter att socialisera med tanke på hur många människor som faktiskt bor i området.

Det tar alltid ett tag innan ett nybyggt område blommar upp, kommer till liv. Och är det så att man missat i planeringen vad gäller möjligheter för möten, så är det till syvende og sist alltid människan det kommer an på om det skall bli en förändring. Om det finns själ och lust till liv i människorna som flyttar in där så kommer man att lösa detta genom egna initiativ. Men det kan också bli som i många andra exklusiva områden: att man inte bryr sig om det gemensamma, man är sig själv närmast. I så fall blir Norra Älvstranden aldrig något mer än de rikemannagetto som jag sett lite varstans på andra håll i världen.

Under tiden fortsätter jag mina promenader med öppet och nyfiket sinne. Och kan du tänka dig - idag såg jag något som jag faktiskt inte sett tidigare som fyllde mig med samma känslor som de första vårblommorna. I ett moln av blånade bensinångor, i ett larm som skrämde måsarna ut över havet:

Det Stegrande Moppegänget.

Vitaliserande och hoppingivande!

Läs även andra bloggares åsikter om Samhälle, Göteborg, Arkitektur, Personligt, Intressant